Både DN och SvD har redan, bara timmar efter Ingmar Bergmans bortgång, publicerat eftermälen.
I kommentarerna till SvDs artikel säger “Mats”: “Är det någon annan som tycker det är mycket osmakligt med dessa “runor” som skrivits i förväg och bara väntas på att få publiceras. Ungefär som någon bara sitter med fingret på publiceringsknappen och vill vara först när det väl händer. Det är väl också först när beskedet kommer som man kan hitta den riktiga känslan för vad personen har betydit. Nä detta är ett cyniskt förfarande som gör att man inte har ett dugg lust att läsa vad som skrivits.”
Jag instämmer till fullo i denna kommentar. Man kan ju undra vilka andra eftermälen som tidningarna sitter och håller på… Och sedan är det inte är så kul för den som blir dödförklarad i förtid, även om detta är sällsynt.
Andra bloggar om: ingmar bergman, böcker, författare, deckare, bokrecension, boktips, roman, shopping
Jag vet inte vilka underliggande motiv man läser in i förfarandet, men förutom “osmakligt” finns det en annan aspekt, som möjligen är viktigare: praktisk nödvändighet. Sådana här runor bör helt enkelt vara mer genomtänkta, välavvägda, välformulerade, ja, smakfulla, än rena nyhetsrapporterande artiklar.
Hur många skulle vilja se dödsfallet hos en av Sveriges främsta berömdheter rapporteras lika krasst och cyniskt som övriga artiklar brukar skrivas? Dessutom antagligen med en och annan felaktighet, och klumpig formulering.
Skönt att denna våta filt äntligen frigör andningsluft för kvävda regissörer och oss andra..
Bergman är ett underbart exempel på Kejsarens Nya Kläder av H.C. Andersen.
Decennier av rövslickeri på grund att ingen vågat nutmana kulturmaffians åsiktsmonopol som den skaffat genom att “förstå” sådant som är så grumligt lagt just av att det inte ska kunna förstås och dämed kunna fortsätta att Söndra och Härska inom klicken.
Alla större tidningar har alltid ett stort lager färdiga dödsrunor över äldre kulturpersonligheter liggande. Vad är det som är så upprörande med det? Inte kan väl det vara en nyhet? Så har det alltid varit.
Jag tror att informationen om Bergmans situation har varit känd sedan länge av många, tittar man på utländska tidningar i europa så har alla jätteartiklar om honom. Tv-kanalerna har nu till och med kommit ut med information om att de redan inom kort kommer att sända hans filmer på löpande band för att hedra hans minne (och åka snålskjuts på tragiken så klart).
Oj, så är det på alla redaktioner. Väl inlåsta bakom lås och bom (och idag på datorer med lösenord) finns dödsrunor på alla stora svenskar, inklusive en hel del unga människor.
Men när det gäller en så gammal person är det väl inget konstigt alls.
Kulturmaffians mistlur Dagens Nyheter inbjöd i morse till diskussion om Bergman under rubriken ” Hur minns du Ingmar Bergman? “. När de hjärntvättade på DN redaktionen sedan insåg att det fanns andra är aningslösa personkultsdyrkare så togs hela möjligheten bort. DN skrotade diskussionen helt, eftersom den inte var odelat ljuvlig i rosensången över Bergman. Nu finns bara de kvar som lovsjunger i DN men figurerna där kan inte längre hindra åsikterna eftersom bloggar som denna tar över mer och mer av denna monopolistiska finkulturkanal.
Jag skrev ovanstående inlägg och fick en annan skribent som tyckte lika.
Så frågan är om Bergmans storhet är ett resultat av medias våta drömmar att göra kult av en konstnär som sprider av det som ingen ska förstå eller att storheten kommit av unik konst. Tillåt mig ha min klara åsikt i frågan.Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta -som en STOR svensk konstnär uttryckte det
Patetisk DN-censur som visar kulturmaffians makt istället för Kejsarens Nya Kläder.Och Tack för Internet med dess bloggar. Det är FRIHET !
Osmakligt? Det är ju praktiskt för att kunna vara snabb ut med nyheten, i synnerhet när det gäller äldre människor. Alla ska vi ju som bekant dö en vacker dag.
Vad är det som är osmakligt med färdigskrivna dödsrunor? Vi ska ju alla dö, och är någon gammal eller sjuk så krävs det inte någon einstein för att räkna ut att det kanske är dags snart.
Äh, gubben var ju nästan 90 år. Vad är problemet? Det är väl bättre att det filas på en bra och genomtänkt text än att under normal deadline-stress försöka producera något passande? Att i ett sånt här fall, Bergman var ändå en av dom få kulturpersoner som satt sverige på kartan, vara förberedd tycker jag snarare tyder på bra omdöme.
Jag tycker folk kan få hinna vara döda ett tag innan tidningarna ska hålla på och analysera och praisa. Det känns ju som att de skriver i förväg ENDAST för att vara först och dra in pengar.
Människor behöver inte få veta allt om en främlings död. Visst kände många Ingemar som regissör, men alla kände honom inte privat och det behöver ingen göra. Man har inte hört om Ingemar på några år och ingen har klagat. Man kan gått vänta en smakfull tid innan man börjar skriva om honom.