DN skriver om en ny genre: Strip-lit:
”Den självbiografiska genrens löfte om verklighet och sanning utövar en oemotståndlig dragningskraft på många läsare. Vi vill ha det rått. Genom hela medieutbudet går detta sug efter verklighet. Den höga litteraturens svar på dokusåporna är inte chicklit, om någon trott det, utan striplit.
Man kan kalla det självbiografisk fiktion, autofiktion, faction, performancelitteratur eller varför inte hybridlitteratur? Litteraturteoretikerna har haft fullt upp med att definiera detta nya litterära fenomen, som växt allt snabbare under de senaste decennierna. Det ser ut som självbiografier, men är något annat. Samtidigt som den nakna sanningen tycks naknare än någonsin leker författarna fräckt med genrens löfte om sanning. Vanligtvis är det mera tease än strip.”
Exempel på Strip-lit är Världens sista roman och Myggor och tigrar.
ISBN 9113016687 och 9100115118
Andra bloggar om: livstid, böcker, författare, deckare, bokrecension, boktips, roman, shopping
Boknyheter 
Det är ett ganska intressant fenomen faktiskt, även om jag tycker att det är irriterande. Det känns osm metalekar med dels litteraturen, dels det egna jaget, och det verkar höra till någon konstig form av postmodern självbetraktelse. Märkligt.